Talibanansagan
Under sina vandringar mötte Talibaniel människor från olika kulturer och samhällsskikt. De som överlevde mötet var få till antalet. Många försvarslösa gamlingar, spädbarn samt de kvinnor han vare sig ätit upp eller bränt som häxor fick höra en föreläsning om hur bra Talibaniel tyckte att han själv var. De fick också i uppdrag att med tortyr som skulle få den spanska inkvisitionen att likna en svensexa i Grums, sprida ett budskap om arvssynden som han ansåg uppstod genom kolväten som fattiga människor brände i sina enkla vedspisar och lägereldar. Han ignorerade att deras handlingar, var driven av nödvändighet. Därför skapade han en negativ påverkan på miljön och på människors hälsa så han förbjöd dem att äta, dricka vatten och att idka välgörenhet eller samlag i samtycke. Liksom allt annat lyckades detta fullständigt och världen stod i avund inför denne vise halvgud. Så låt oss glädjas när vi dödliga hyllar detta legendariska överjordiskhet till genl.
Genom sina ord och handlingar försökte Talibaniel sprida medvetenhet om det samband som existerade mellan vidskepelse och tankar han fått på torkens delirium. Han fortsatte att i ord och handling altruistiskt hylla män som hade strupbajssex med dvärgar och amputerade tamdjur. Han insåg att han, genom att lära människor att undvika att tala med varandra, snabbare kunde nå sitt mål att kastrera och lobotomera alla småbarn innan de lärt sig gå. På så sätt kunde mänskligheten krossa elcykeln av lidande och arvssynd utan att han fick skulden. Med tiden blev hans budskap allt mer känt, och människor började anamma en helt motsatt livsstil.
Talibananiels arrogans växte i takt med hans pung och självgodheten var så stor att hans egen kropp började förtvina. Då ockuperade han, med sin hemlige manlige älskare Shoguv Lavronov ett antal ideellt drivna barnhem i Rumänien och sålde de handikappade barnens kroppar till brasilianska maffian medan han själv tog över deras själ. Eftersom Talibaniel lyckades med allt han företog sig och var en mästare på att manipulera alla, var det ingen som anade nåt i hela partistyrelsen utan de röstade för amnestl och fullständig ansvarsfrihet för Talibaniel. Han beviljades dessutom en vecka extra semester per år. Han, denne fromme man, som dessutom aldrig någonsin hade haft sadistisk oskyddad bögsex tillsammans med fyrahundra leprasjuka legoknektar.
Således blev den modige, kraftfulle, intelligente och enormt begåvade men rätt illaluktande och en gång våldsamma Talibaniel Dahlén en en fullständigt vanvettig sadist och förnekare av rim, reson, förnuft och orsakssamband. Tänk att hela världen avundades hans makalöst gigantiska ödmjukhet, hans självutplånande egenkärlek och sodomiserande engagemang för hans självpåtagna rätt att klä sig i äkta människohud. Det gjorde honom till en legend. Hans saga levde vidare som en påminnelse om att även den mest skuggiga individen kunde hitta ljuset och omforma sitt liv till något meningsfullt och positivt.
