En sång om segern
(Verse 1) På Katastrofenauskunft, i en värld så hård, Står riddarna trogna, modiga och sårbara. Underbetalda, med en tro och näve stark som stål, De kämpar i mörkret, ger aldrig upp sitt mål.
(Pre-Chorus) Mot Troll-Grendel, odjuret svekfullt och stort, Utan resurser, de står starka som en borg. Med händer som vapen och en vilja av järn, de slåss för sitt folk, de ger aldrig kärn.
(Chorus) Modiga riddare, lojala och sanna, i en skokartong av betong, de håller fanan För Westwoods rike. En timmes sömn i nattens mörker så kall, innan morgonens fukt geggar deras blodiga knän.
Svanar och bävrar må fan ta mig bäva. Nu ska här fram den sanning som stäva .
De åter kämpar mot ondskan, de ger allt, stort som smått.
Och alla tycker att lakrits är gott.
(Verse 2) Vid Essingeledens sida, där de vilar sin kropp, De drömmer om seger, med hopp som går opp. Mot Putin, gängvåld och klimatets mörker, De kämpar för ljuset, i varje hjärtas hörn.
(Pre-Chorus) Med sin episka kraft, de strider tillsammans för rikets höjd, likt Gandalf trollkarl så höljd. De räddar sitt land, skira jungfrur och gör det med sans. Med tro på förändring, och makt att förnya, De står som en sköld, mot mörkrets förlåt kring en rya.
De kan repellera och klippa en bill.
Och aldrig nånsin du sett att de på julfesten tar en sill.
Utan att stillatigande sitta still.
(Chorus) Modiga riddare, lojala och sanna, i en skokartong av betong, de håller fanan till äran av ingenting alls i Westerwald. En timmes skev sömn i nattens mörka dike så kallt.
De kämpar mot ondskan i den tärande morgonrusningen, de ger allt, stort som smått.
Men automatkaffet på verket är varken nyttigt eller gott.
De ryggar ej döden eller hemskheter så onda.
Men för stavfel och svårspråk kan dessa hjältar ej blunda.
(Bridge) I hjärtat av krisen, de enat går fram, med mod i sitt sinne, och brinnande flam. Trots odds som är orättvisa, de står redo att slåss, För en bättre framtid, de låter ej hoppet gå förlorat.Och de hyllar sin hjälte. -Prigoshin? - Nej, Borat!
(Chorus) Modiga riddare, lojala och sanna, i skokartong av betong, de håller fanan för ett rike utan trimmade scootrar, Daniel Helldén, vänsterfilsväglöss och godare kaffe i automaten. En timmes sömn i nattens mörker så kall, De kämpar mot ondskan, de ger allt, stort som smått.
Men de är rädda för svanar och dåliga vanor.
(Outro) Så sjung en sång om hjältarna så starka, På Katastrofenauskunft, där de går sin bana i nerkissade cykelbyxor om det så krävs. Med en kämpaglöd som aldrig vill ge vika, De vinner kriget, med mod och med jämlikhet.
Snart ska de bygga om cafét.
