Jag är arga tanten i tvättstugan!
Det är jag (men då är jag inte alltid Vera Olsson) som skickar anonyma insändare till tidningarna och klagar på något. När jag gör det bra - och skäller, svär eller är litet extra spydig i texten - så brukar mina insändare komma med.
Det är också jag som förstör alla undersökningar jag kommer åt, både blankettundersökningar och enkäter på tidningarnas förstasidor. Jag är aldrig den jag är. Om jag egentligen är medelålders man, 50 år och frånskild så klickar jag alltid för tonårig tjej med fyra barn och årsinkomst på över två mille om året. Det är alldeles för många som berättar exakt som det är. Världen behöver, i sådana sammanhang, färre sanningssägare, inte fler.
Heroin och en mammut
Det började redan i skolan, när vi sjätteklassare skulle fylla i om vi hade begått inbrott, våldtäkt, injicerat heroin och så vidare. Jag fyllde i högsta på allt och lade till att jag dessutom blivit kidnappad av utomjordingar, umgicks med krigsförbrytare och att jag hade en mammut som husdjur och att den hette Birger.
När jag fyller i undersökningar som rör min hälsa idag är jag mycket illa däran. Ni kan tänka er. Man får verkligen passa på och klaga när någon kommer ta sig några minuter att läsa igenom det man skriver.
Men jag brukar ändå lägga till att "känner mig något bättre efter denna illaartade släng av digerdöden".
So, you ask; why?
Because it's there!
/P Fleksnes