What who intended?
Sagan om den girige direktören och det förvirrade trollet
Tänkte skriva en liten text om hur det förvirrade trollet sprang runt i Trolleborgen vid Norra Bantorget och sökte bonus efter bonus tills hon hamnade på Fonus. Men usch, det är för trist att sitta här och boggla när man kan ut i solen och bara glida runt lite. Fast hon har ju beaktansvärda skygglappar, den där Wanja "by-line" Lundin.
I övrigt vill jag bara tacka Per Tjernberg på Multi-Kulti för att han prånglade på mig world-dub-plattan Universal Riddim för en tid sen. Nu ligger den på skivtallriken och snurrar konstant här hemma.
Peas in luv!
/Ed Scriptor
I övrigt vill jag bara tacka Per Tjernberg på Multi-Kulti för att han prånglade på mig world-dub-plattan Universal Riddim för en tid sen. Nu ligger den på skivtallriken och snurrar konstant här hemma.
Peas in luv!
/Ed Scriptor
Jordedagar Earth Hour och Matematik
"En halv miljon släckte lampan, dvs 32.000 svenskar." Visserligen är Sverige ett tunnbefolkat land, men är det inte något fel i kalkylen? Eller så är det bara så att skribenterna på SVD.se varken kan räkna eller genomföra opartisk webbjournalistik. Förtroende för detta från eder skribent = nada, zit, zero.
Ed Scriptor
Tänd ett ljus... och låt det brinna eller Varför du ska ha lampan tänd ikväll
Tänd lampan och var riktigt jävla elak!
Att släcka ner lamporna en timme en kväll i tron (Earth Hour) att det ska påverka miljön är ungefär lika begåvat som att införa vänliga veckan och häpnas över att folk går omkring och är samma skitstövlar som vanligt 51 veckor om året. Inför i stället en elak vecka, som karnevalen på den jorupeiska kontinensen där man kan häckla de man mest avskyr för en gångs skull. Så kan folk va lite trevligare resten av tiden. Happy hour forever! Och en riktigt jävla korkad helg på er, ozondårar. Kanske det går över.
Xibalba Ba'atan, Chekkon Pepe och Ed Scriptor
PS Tänkt på att sommartid, daylight savings time, gör det mysigt på sommarn men värre på vintern, nightlife wasting time?
Att släcka ner lamporna en timme en kväll i tron (Earth Hour) att det ska påverka miljön är ungefär lika begåvat som att införa vänliga veckan och häpnas över att folk går omkring och är samma skitstövlar som vanligt 51 veckor om året. Inför i stället en elak vecka, som karnevalen på den jorupeiska kontinensen där man kan häckla de man mest avskyr för en gångs skull. Så kan folk va lite trevligare resten av tiden. Happy hour forever! Och en riktigt jävla korkad helg på er, ozondårar. Kanske det går över.
Xibalba Ba'atan, Chekkon Pepe och Ed Scriptor
PS Tänkt på att sommartid, daylight savings time, gör det mysigt på sommarn men värre på vintern, nightlife wasting time?
Gegenstand
I avsaknad av en lanserad polisiär webbsida på svenska Das Netz får vi hålla till godo med den tyska motsverigehtn. Geggenstand oder wie es allet nur heisst. Keen Problem. Ick penne beim Kumpel.
Här några ansichten wir müssen se upp med.
Chekkon-Leder Bierhoff
Här några ansichten wir müssen se upp med.
Chekkon-Leder Bierhoff
Uppvärmning, mein arsch!
Vårtecknen allt tidigare med ökad uppvärmning spyr draken ur sig. Det osar följdriktigt webbpublicerat svavel. Den som idag tillbringade en liten stund i mellersta skärgårdens djupvatten vet vad jjag ttalaalaalaar om. Kakakakakkaaalllalalalallllllt som fasanen Ivar var det i vattnet. En ynka plusgrad som skar när det läckte in i torrdräkten. Och vinterjäveln tar ju aldrig slut, hur många vårglasspremiärer man än går på under lunchrasten. Uppvärmning, jo hej du! Vårdagjämning, visst sörru.
Ed le Scripteur
Ed le Scripteur
Dagens Sten i Glashuset eller Gud kommer i brallan del III
(1) A plane crashed killing 143 passengers and crew.
(2) But one child survived with only third-degree burns.
(3) Therefore, God exists.
(1) If things had been different, then things would be different.
(2) That would be bad.
(3) Therefore, God exists.
(1) I DO believe in God! I DO believe in God! I do I do I do I DO believe in God!
(2) Therefore, God exists.
(1) The majority of the world's population are nonbelievers in Christianity.
(2) This is just what Satan intended.
(3) Therefore, God exists.
(1) Person X died an atheist.
(2) He now realizes his mistake.
(3) Therefore, God exists.
(1) God loves you.
(2) How could you be so heartless to not believe in him?
(3) Therefore, God exists.
I know you don't believe in an old man...
...sitting on a cloud, so let's not waste any more time on that. I am not attacking any particular version of God or gods. I am attacking God, all gods, anything and everything supernatural, wherever and whenever they have been or will be invented.
- Richard Dawkins, The God Delusion, 2006
OBS! Bilden är ett FOTOMONTAGE.
Gjort av Nefertite Jönsson i klass 3C Bredängsskolan i Stockholms södra förorter.
FRAmför allt mot betongkeps eller Så låter det när man säger "Ipren" med nästäppa
Text: Chekkon Pepe
Foto: JC Deichmann
Ipred
FRA
Ipren
Samma skit i alla högtalare eller hur det såg ut första gången burken la av
| Det blev fel |
Just nu funkar det inte. | |
| |
Andra alternativ som du kan prova:
Det är jävla kul med datorer men samma skit i alla servrar. | |
Vi tror att det har blivit fel på din dator. Vad tror du?ป้อนที่นี่!
En Sten På guD
Albert Einstein sa inte bara att "Det finns ingen religion utan vetenskap och ingen venerisk sjukdom utan gud." utan också följande som visar att detta hans nämnda citat eller något som liknar det använts på ett relativt oproportionerligt vis.
It was, of course, a lie what you read about my religious convictions, a lie which is being systematically repeated. I do not believe in a personal God and I have never denied this but have expressed it clearly. If something is in me which can be called religious then it is the unbounded admiration for the structure of the world so far as our science can reveal it.
Aijnstain Albert Aijnstain, 1954
It was, of course, a lie what you read about my religious convictions, a lie which is being systematically repeated. I do not believe in a personal God and I have never denied this but have expressed it clearly. If something is in me which can be called religious then it is the unbounded admiration for the structure of the world so far as our science can reveal it.
Aijnstain Albert Aijnstain, 1954
Gå in härifrån!
This email and any files included with it may contain privileged,
proprietary and/or confidential information that is for the sole use
of the intended recipient(s). Any disclosure, copying, distribution,
posting, or use of the information contained in or attached to this
email is prohibited unless permitted by the sender. If you have
received this email in error, please immediately notify the sender
via return email, telephone, or fax and destroy this original transmission
and its included files without reading or saving it in any manner.
Thank you.
Translejtat:
Den här e-post och filer som är privilegierade, maj
Ägare och / eller konfidentiell information, som är den enda
Kommande mottagaren (s). All spridning, kopiering, distribution,
meddelanden eller använda information som ingår i eller är knutna till denna
e-post, är förbjuden, om avsändaren. Som
fick det här meddelandet av misstag kan du omedelbart underrätta avsändaren
Tillbaka till e-post, telefon eller fax och förstöra det ursprungliga sändning
och integrering av filer utan att läsa och spara i alla fall.
Tack.
Gå in härifrån!
Vi avfärdar storhelger
För det första.
Svenska storhelger kostar massor. Ingen går till jobbet och de arbetslösa (som faktiskt aldrig har OB-tillägg) bara längtar efter måndag när de kan känna att de inte gör någonting igen.
För det andra.
De är tråkiga. Allt är stängt. Man kan inte in och trängas på Drottninggatan på vare sig juldagen eller nyårsdagen. Och bara tänk på de stackars affärsinnehavarna. De tjänar ju inte en endaste krona sådana dagar.
För det tredje.
Storhelger utgör ett stort problem för den svenska folkhälsan. Vi sitter ju för bövelen bara och äter hela tiden. Skinka, sill, ost och köttbullar. Likadant vad det än är för tid på året. Och vi gör inget mer än äter. Förutom att vi super, skrålar och sjunger snapsvisor. Det kan jag i och för sig förstå. Dricka bör man annars ggår det åt helvete. Men i princip så äter vi oss igenom de röda dagarna året igenom. Varför har jag ingen aning om.
För det fjärde.
Nej, det är fullkomligt otidsenligt att frossa eftersom vi idag inte fastar eller har det särdeles knapert. Ändå firar vi genom att käka som om världen ska gå under. Detta är för mig lika oförklarligt som att vi ger bort saker vid jul fast vi redan har förrådet fullt av gamla fula tavlor från faster Agda.
För det femte.
Julklappar, förutom till barn, är ett djävulens verk. Förr, när vi hade det materiellt sämre ställt, så var det kanske förklarligt att ge bort blomvaser och äggkoppar, men hur i hela fridens namn kan man försvara att ge bort ljusstakar idag?
För det sjätte.
Tidningen kommer inte ut, fast de skriver samma skit jämt. Och på radion är det bara pryosar som leker radiopratare fast de inget har att säga.
Nej, lägg ner de svenska storhelgerna. Ge folk mer semester i stället. Eller se till att göra något annat än att äta i stället. Visst är det gott med mat, men inte ska det ta över hela vårt samhälle. Och med denna jävla läsk blir skitungarna bara fetare och mobbade.
Text: Chekkon Pepe
För det andra.
De är tråkiga. Allt är stängt. Man kan inte in och trängas på Drottninggatan på vare sig juldagen eller nyårsdagen. Och bara tänk på de stackars affärsinnehavarna. De tjänar ju inte en endaste krona sådana dagar.
För det tredje.
Storhelger utgör ett stort problem för den svenska folkhälsan. Vi sitter ju för bövelen bara och äter hela tiden. Skinka, sill, ost och köttbullar. Likadant vad det än är för tid på året. Och vi gör inget mer än äter. Förutom att vi super, skrålar och sjunger snapsvisor. Det kan jag i och för sig förstå. Dricka bör man annars ggår det åt helvete. Men i princip så äter vi oss igenom de röda dagarna året igenom. Varför har jag ingen aning om.
För det fjärde.
Nej, det är fullkomligt otidsenligt att frossa eftersom vi idag inte fastar eller har det särdeles knapert. Ändå firar vi genom att käka som om världen ska gå under. Detta är för mig lika oförklarligt som att vi ger bort saker vid jul fast vi redan har förrådet fullt av gamla fula tavlor från faster Agda.
För det femte.
Julklappar, förutom till barn, är ett djävulens verk. Förr, när vi hade det materiellt sämre ställt, så var det kanske förklarligt att ge bort blomvaser och äggkoppar, men hur i hela fridens namn kan man försvara att ge bort ljusstakar idag?
För det sjätte.
Tidningen kommer inte ut, fast de skriver samma skit jämt. Och på radion är det bara pryosar som leker radiopratare fast de inget har att säga.
Nej, lägg ner de svenska storhelgerna. Ge folk mer semester i stället. Eller se till att göra något annat än att äta i stället. Visst är det gott med mat, men inte ska det ta över hela vårt samhälle. Och med denna jävla läsk blir skitungarna bara fetare och mobbade.
Text: Chekkon Pepe
Fan vilken bild
Varför lägger man ut en sån här bild på internet? Jag kan inte tro det finns någon anledning, men någon har faktiskt publicerat detta och det är inte på en sajt om stensättare i södra Österrike! Det bär mig emot, men jag måste bara visa upp den igen.
Ed Scriptor
Skid-VM Hit
Svenska skidförbundet vill ansöka om skid-VM 2015 i Falun och alpina världsmästerskapen 2017 för Åres räkning. Men varför inte förlägga allt till en högalpin anläggning närmare hufvudstaden? Backarna är branta, men inte så långa och de flesta åker ju ändån ur när de blir trötte. Det finns dessutom flera bra backar att välja på.
Nefertite Bengtson, Borma
Inlagt i Ryggsex-Debatten av CP och ES
Läs Nomaderna av Carl johan Wallgren, era försvampade kätterskor!
/Jean-Baptiste Feugulsang
Star Wars Izzard Fashion
Kinky Hindi Maderchod Randi Gaandu
Måste bara lura hit lite heta indier. Kanske kan höja besöksstatistiken.
När Blodhvite Uppstod i Skagerraks Djuphav
Denna berättelse innefattar ganska blodiga detaljer, så sluta läsa här om du inte vill lida. Är du helt oempatisk, så läs på och njut bara din nedrans sadist. Efter en trevlig och förnöjsam helg med dykning på västkusten skulle Sjöbusen och jag ta ett sista dopp i Skagerrak.
Mina tidigare dyk denna resa hade genomförts med en hyrd torrdräktsmundering, vars kedja (tillika och sålunda tätningsdetaljen som skyddar dykarens ryggrad mot isvattensnedkylning och hypotermi) i det närmaste inte alls höll ihop. Dessutom hade jag erfarit att min laboration med tunna våtdräktshandskar befann sig lite väl i den optimistiska ytterkanten av mitt kallvattenstålighetsspektrum. Så jag fick låna ett par så kallade torrdräktshandskar av ägaren till det etablissemang, vid vilket vi residerade och vars dykbåtservice vi begagnade.
Virkade innerhandskar av bomull
Dessa moderna attiraljer består av ett par alldeles för stora skrynkliga diskhandskar av en legering av vad som ser ut som begagnat lakritstuggummi och asbest. Ett par stycken plastringar att fästa dessa i torrdräkten med. Samt ett par vita (!) virkade innerhandskar av bomull. Dessa skulle inte vara torra så länge till. När hade samlat ihop vår dykarutrustning och forslat ned den i dykbåten, tog jag ett stadigt grepp om etablissemangets gamla träbrygga för att så atletiskt min kroppp förmådde, fira mig ned på dykningsfartyget. Märk väl att jag vid denna tidpunkt icke ännu hade dessa handskar på! I mina bara händer penetrerades flera stycken vassa, elakartade och förmultnade trästockar. Ack den smärta som uppstod! Och blodvitet! Jag hörde någon på kajen chockerat flämta att de aldrig sett maken till. Jag samlade mig karskt, som en disciplinerad grodman måste göra, sade "Det var väl inget" och jag uppmanade kapten på båten att trots mina enorma smärtor köra oss ut till dykplatsen. Jag och Sjöbusen var båda mycket vältränade, välförberedda och högutbildade grodmän, med dykarutrustning av yppersta världsklass. Men mot vårt företag talade att det nyligen hade rått vinter. En lång sträng vinter, bör tilläggas. Isen hade faktiskt rätt nyligen brutit just där vi hjältemodigt kastade oss ned i de salta vågorna.
Vi dök så hårt som ingen annan man eller kvinna gjorde vid Pesaskär denna dag. Allt eftersom det iskalla havsvattnet, vilket just då var översaltat, trängde in vid stället för min kroppsskada, gjorde sig smärtan åter markant påmind. Sjökockar, krabbtaskor, humrar, berggyltor och andra neptuni kreatur flydde undervattensströmmen av våra blodbesudlade och kanske olycksbådande fentag.
Dödmanshänderna vek ödmjukt ihop sig
Dödmanshandbältets innevånare vek ödmjukt ihop sig inför åsynen av den kämpande mänsklige, fast ändå inte, åderlåtne grodmannen vars sangve de vie nu fullständigt svärtat ner deras granntrakter och hem med blod, släpandes dessutom på en icke oansenlig mängd tjärat timmer från dyketablissemangets badbrygga. Trots detta extra ballastmaterial av trä, kunde jag dock med - även för mig - en hård ansträngning pressa mig till att sjunka ned i det salta vattnet. Ni dykare vet att det till detta krävs en vältränad grodman att göra om den bedriften!
När jag några dagar efter dykningen åter undersökt min skada, upptäckte jag att såret grott igen. Under detta kunde jag - om jag lade kraft till min rörelse - till och med med ena handen skjuta timmerstocken fram och tillbaka vilket påminde om Västerhavets böljande vågor strax nedanför hudens yta. Då uppsökte jag en läkare som naturligtvis himlade med ögonen när han såg vilken ondskans tribut äventyret tillfogat mig.
Han intygade vilken fantastisk fysik och smärtintolerans jag måste besitta för att utan att blinka och utan att någonsin beklaga mig (ty sådant är för kvinnor som föda barn och icke bemedlade medborgare av nyare årgång enades vi), både ha dykt ned i saltvattnets iskalla avgrunder, kört tillbaka med automobil till huvudstaden och tidvis anemiskt gått och arbetat vid mitt kansli en längre tid, med mitt långfinger bärandes på nästan en halv båtbrygga från ett dyketablissemang vid Skagerraks rand.
/Chekkon Pepe
Mina tidigare dyk denna resa hade genomförts med en hyrd torrdräktsmundering, vars kedja (tillika och sålunda tätningsdetaljen som skyddar dykarens ryggrad mot isvattensnedkylning och hypotermi) i det närmaste inte alls höll ihop. Dessutom hade jag erfarit att min laboration med tunna våtdräktshandskar befann sig lite väl i den optimistiska ytterkanten av mitt kallvattenstålighetsspektrum. Så jag fick låna ett par så kallade torrdräktshandskar av ägaren till det etablissemang, vid vilket vi residerade och vars dykbåtservice vi begagnade.
Virkade innerhandskar av bomull
Dessa moderna attiraljer består av ett par alldeles för stora skrynkliga diskhandskar av en legering av vad som ser ut som begagnat lakritstuggummi och asbest. Ett par stycken plastringar att fästa dessa i torrdräkten med. Samt ett par vita (!) virkade innerhandskar av bomull. Dessa skulle inte vara torra så länge till. När hade samlat ihop vår dykarutrustning och forslat ned den i dykbåten, tog jag ett stadigt grepp om etablissemangets gamla träbrygga för att så atletiskt min kroppp förmådde, fira mig ned på dykningsfartyget. Märk väl att jag vid denna tidpunkt icke ännu hade dessa handskar på! I mina bara händer penetrerades flera stycken vassa, elakartade och förmultnade trästockar. Ack den smärta som uppstod! Och blodvitet! Jag hörde någon på kajen chockerat flämta att de aldrig sett maken till. Jag samlade mig karskt, som en disciplinerad grodman måste göra, sade "Det var väl inget" och jag uppmanade kapten på båten att trots mina enorma smärtor köra oss ut till dykplatsen. Jag och Sjöbusen var båda mycket vältränade, välförberedda och högutbildade grodmän, med dykarutrustning av yppersta världsklass. Men mot vårt företag talade att det nyligen hade rått vinter. En lång sträng vinter, bör tilläggas. Isen hade faktiskt rätt nyligen brutit just där vi hjältemodigt kastade oss ned i de salta vågorna.
Vi dök så hårt som ingen annan man eller kvinna gjorde vid Pesaskär denna dag. Allt eftersom det iskalla havsvattnet, vilket just då var översaltat, trängde in vid stället för min kroppsskada, gjorde sig smärtan åter markant påmind. Sjökockar, krabbtaskor, humrar, berggyltor och andra neptuni kreatur flydde undervattensströmmen av våra blodbesudlade och kanske olycksbådande fentag.
Dödmanshänderna vek ödmjukt ihop sig
Dödmanshandbältets innevånare vek ödmjukt ihop sig inför åsynen av den kämpande mänsklige, fast ändå inte, åderlåtne grodmannen vars sangve de vie nu fullständigt svärtat ner deras granntrakter och hem med blod, släpandes dessutom på en icke oansenlig mängd tjärat timmer från dyketablissemangets badbrygga. Trots detta extra ballastmaterial av trä, kunde jag dock med - även för mig - en hård ansträngning pressa mig till att sjunka ned i det salta vattnet. Ni dykare vet att det till detta krävs en vältränad grodman att göra om den bedriften!
När jag några dagar efter dykningen åter undersökt min skada, upptäckte jag att såret grott igen. Under detta kunde jag - om jag lade kraft till min rörelse - till och med med ena handen skjuta timmerstocken fram och tillbaka vilket påminde om Västerhavets böljande vågor strax nedanför hudens yta. Då uppsökte jag en läkare som naturligtvis himlade med ögonen när han såg vilken ondskans tribut äventyret tillfogat mig.
Han intygade vilken fantastisk fysik och smärtintolerans jag måste besitta för att utan att blinka och utan att någonsin beklaga mig (ty sådant är för kvinnor som föda barn och icke bemedlade medborgare av nyare årgång enades vi), både ha dykt ned i saltvattnets iskalla avgrunder, kört tillbaka med automobil till huvudstaden och tidvis anemiskt gått och arbetat vid mitt kansli en längre tid, med mitt långfinger bärandes på nästan en halv båtbrygga från ett dyketablissemang vid Skagerraks rand.
/Chekkon Pepe
