Detta ville du inte veta om te

Te innehåller tein. Samma effekt som koffein, men hårdare mot magsyran eftersom ordet är en förkortning av terpentin. Bra mot lösa magar, men inte i samband med mjölk. Det finns svart, rött, grönt och vitt te. Rött te började göras av boerättlingar i sydligaste Afrika. Numera tillverkar man inte längre teet av holländskt farmarblod utan av rooibosbuskens blad. Grönt te sägs vara himla nyttigt av hälsofreaks men det innehåller också tein. Och det är ändå samma sak som svart te, det är bara det att jäsningsprocessen inte tillåts komma igång innan man torkar bladen. Vitt te slutligen smakar som garvsyra med tippex och är ungefär lika hälsosamt.
Japaner och svenskar
Japaner gör allting konstigt och omständigt. Ja, det borde skrivas så. Utan L. Om ordet överhuvudtaget ska få existera måste det vara enkelt att stava. Japaner har i alla fall jättelånga ceremonier för att hälla upp en kopp te. Men även andra folkslag uppskattar drycken, inte bara singelsvenskar på väg hem från krogen som skyller på att de suktar efter den fina drycken när de egentligen bara vill knulla.
För att verka nyttiga dricker en del gamla skäggiga hippies mängder av konstiga örtteer. Kanske för att balansera deras idoga haschrökande som drar åt det något mer ohälsosamma hållet.
Mjauk i kneina
Jägertee är gott, tycker centraleuropeiskt bergsfolk. På dem sitter inte bara borsten på utsidan av hatten, utan även innanför pannbenet. Det är svart te med honung och citron och ett par stänkare alpsk inländerrum eller annan doja som man hittar i alphyttorna. Går rätt ner i knäna och kan inte rekommenderas som lunchtermosdryck för fordonschaufförer även om många tycker att de kör bättre med denna dryck. Samma ord används för te över nästan hela världen; med ordet chai klarar man sig i Ryssland, Kina, Indien, norra Afrika och Mellanöstern. Därför är chaite en tautologi (vilket inte har med tatueringar att göra, utan är som en färgad neger, homosexuell bög eller tårta på kaka och liknande). T-röd heter dock annorlunda. Det är inget te men till för den som redan åkt utför på livets bana, vanligen i svenska finnmarken. Intages genom en lagom gammal Skogaholmslimpa och serveras som iste, alltså kylt, även om iste faktiskt är godast upphettat.
Text: Ed Scriptor