Ang sponsring av team i touren
So, back at the funny farm, har följande slagit mig såsom varande eder ödmjuke tjänare och nitiske skribent.
Följer med största intresse även årets upplaga av Tour de France. Somliga tycker att Floyd Landis, Bjarne Riis och andra kemikaliefantasters frånfälle från cykelsporten är hedervärt. Det tycker inte jag. Det är ju det som är spännande! I vilken annan sport kvarstår spänningen dagar, veckor, ja t o m månader och år efter att etappsegraren brutit målsnöret? Snacka om att cykelsporten vinner märket för kvantitet i spänning. En sport värd alla nihilisters beundran. "Vem vann?" kan blåbären fråga. "Det får vi se!" svarar de invigda.
"Jasså, var Västgöta-Nilsson dopad i Hjo runt 1956? Det var det värsta!" kan man utropa. VIlken utopi för kalenderbitande griniga gamla gubbar. Ja, det var sannerligen bättre förr. För länge sen. FÖR MYCKET LÄNGE SEN!
Jag har tidigare till föga nytta och ringa hörsamhet föreslagit "happy hour" i fotbollsmatcher (när alla spelare, eller bara ena laget) tillåts göra allt möjligt under femton minuter. Detta för att publiken ska få se lite action! Andra, mig likasinnade, har också föreslagit fria klasser där friidrottare, simmare och backhoppare får vara hur höga eller fulla som helst. Också det för publikens höga nöje.
Men jag tror ändå att frihet att välja är överreklamerad. Speciellt för idrottsmän som ägnat hela livet åt att träna. De borde pumpas fulla med mediciner allihopa. Gärna att medicincocktailsen lottas ut lite olika bland deltagarna, så att nån annan än Federer vinner Wimbledon nån gång. Med ett sådant dopningslotto kunde både Björn Borg och Kajsa Bergkvist göra en slående comeback och ändå ha en chans mot de yngre förmågorna. Jag tror nämligen att det är vad några av sponsorerna till årets tour vill.
En sponsor som satsade fel förra året var Phonak Hearing Systems som fick sin stjärna svärtad av velocipedknarkaren Floyd Landis som drog ifrån, segrade, hyllades och senare fråntogs sin ära när det framkommit att han epodopat sig in på bara sämskskinnet.
En av årets sponsorer av de stora cykelloppen är Predictor Lotto. Namnet skulle vara ännu roligare om de sålde graviditetstest men det gör de inte. Däremot är cykelsporten som jag inledde med att konstatera lite av ett lotteri. Och det är det som är tjusningen, vilket lotteribolagets reklambyrå säkerligen har förstått.
Och tänk vad de cyklister skulle vara förvånade, som fick centralstimulerande hästpiller i lunchboxcocktailen. Och de som fick tjursteroider, psykofarmaka för elefanter, eller lepravaccin! Publiken skulle i alla fall få sig ett gött skratt längs med banan.
Jag ser fram emot att läkemedelsföretag som Pharmacia, Recip och de andra ser marknadsföringspotentialen i mitt förslag till den nya cykeldisciplin. Dessutom kommer deras forskningsavdelningar kunna se hur deras befintliga eller tilltänkta produkter i form av kapsyler och tabletter fungerar under 300 kilometer lång, hård bergscykling i sommarvärme.
Text: Ed Scriptor
Följer med största intresse även årets upplaga av Tour de France. Somliga tycker att Floyd Landis, Bjarne Riis och andra kemikaliefantasters frånfälle från cykelsporten är hedervärt. Det tycker inte jag. Det är ju det som är spännande! I vilken annan sport kvarstår spänningen dagar, veckor, ja t o m månader och år efter att etappsegraren brutit målsnöret? Snacka om att cykelsporten vinner märket för kvantitet i spänning. En sport värd alla nihilisters beundran. "Vem vann?" kan blåbären fråga. "Det får vi se!" svarar de invigda.
"Jasså, var Västgöta-Nilsson dopad i Hjo runt 1956? Det var det värsta!" kan man utropa. VIlken utopi för kalenderbitande griniga gamla gubbar. Ja, det var sannerligen bättre förr. För länge sen. FÖR MYCKET LÄNGE SEN!
Jag har tidigare till föga nytta och ringa hörsamhet föreslagit "happy hour" i fotbollsmatcher (när alla spelare, eller bara ena laget) tillåts göra allt möjligt under femton minuter. Detta för att publiken ska få se lite action! Andra, mig likasinnade, har också föreslagit fria klasser där friidrottare, simmare och backhoppare får vara hur höga eller fulla som helst. Också det för publikens höga nöje.
Men jag tror ändå att frihet att välja är överreklamerad. Speciellt för idrottsmän som ägnat hela livet åt att träna. De borde pumpas fulla med mediciner allihopa. Gärna att medicincocktailsen lottas ut lite olika bland deltagarna, så att nån annan än Federer vinner Wimbledon nån gång. Med ett sådant dopningslotto kunde både Björn Borg och Kajsa Bergkvist göra en slående comeback och ändå ha en chans mot de yngre förmågorna. Jag tror nämligen att det är vad några av sponsorerna till årets tour vill.
En sponsor som satsade fel förra året var Phonak Hearing Systems som fick sin stjärna svärtad av velocipedknarkaren Floyd Landis som drog ifrån, segrade, hyllades och senare fråntogs sin ära när det framkommit att han epodopat sig in på bara sämskskinnet.
En av årets sponsorer av de stora cykelloppen är Predictor Lotto. Namnet skulle vara ännu roligare om de sålde graviditetstest men det gör de inte. Däremot är cykelsporten som jag inledde med att konstatera lite av ett lotteri. Och det är det som är tjusningen, vilket lotteribolagets reklambyrå säkerligen har förstått.
Och tänk vad de cyklister skulle vara förvånade, som fick centralstimulerande hästpiller i lunchboxcocktailen. Och de som fick tjursteroider, psykofarmaka för elefanter, eller lepravaccin! Publiken skulle i alla fall få sig ett gött skratt längs med banan.
Jag ser fram emot att läkemedelsföretag som Pharmacia, Recip och de andra ser marknadsföringspotentialen i mitt förslag till den nya cykeldisciplin. Dessutom kommer deras forskningsavdelningar kunna se hur deras befintliga eller tilltänkta produkter i form av kapsyler och tabletter fungerar under 300 kilometer lång, hård bergscykling i sommarvärme.
Text: Ed Scriptor
