Människan är ful
En sen kväll efter en afton med kortspel och "tedrickande" tillsammans med sina kamrater raglade mästaren rakt in i en jättehård ekstam och slog upp pannbenet. Med ett blödande ögonbryn konstaterade han att naturen är hård och människor snarast att liknas vid blötdjur.
Därför kom han icke heller ihåg speciellt mycket av boken han just skrivit. Eller var han varit.
I övrigt liknade hans ambitioner en känd österrikisk rymdfarares.
Text: Lothar Leder