Hela den här artikeln har jag snott alldeles själv!
Men jag gör som alla som är proffs på att undvika upphovsrätten (journalister, nyhetsbyråer och mediebevakningsföretag). Jag ändrar lite på ordföljden och byter ut ord mot synonymer. Så klarar jag mig från lagens långa tentakler.
Fick en bok i handen av en kompis. Den handlar om allt så den tar ett tag att plöja igenom. Men hela mänsklighetens historia på 427 sidor är faktiskt inte så illa pinkat ändå. Läs igenom det här och du har de bästa bitarna på tio minuter!
A brief history of almost everything av amerikanske resejournalisten Bill Bryson handlar om De Stora Upptäckterna. Och visst är det trevligt att få hela alltet förklarat för sig på en gång, big bang, kontinentaldriften, Einsteins relativitetsteori, massutplåningen av dinosaurier med mera. Så kan man kanske glänsa på nån glöggfest snart.
Men.
Boken, som på svenska heter En kortfattad historik över nästan allting handlar framför allt om Upptäckarna och Vetenskapen.
Det är suverän läsning från början till slut, inte minst tack vare Brysons underbart amerikanska och ursköna sarkasm. När han initierat och detaljerat berättar om hur jorden kan komma att gå under i princip vilken sekund som helst på grund av att himlakroppar kommer farande, avslutar han stycket med den enkla slutklämmen: ”Om du läser detta har det ännu inte hänt”.
Bryson drar sig inte för att klä av ansedda (somliga mycket ansedda) forskare in på bara underlivet. Han berättar med en rejäl laddning t-bonesteaks på benen (underlig metafor, visst) om hur Isaac Newton exempelvis höll tyst om vissa matematiska och fysiska upptäckter i 27 år! Under samma tid som en normal rockstjärna (Joplin, Cobain eller Hendrix) hann födas, växa upp, börja lira gitarr, knarka, komma i tidningen, få massvis med groupies och ta livet av sig, så gick upptäckaren av att äpplen faller mot marken för att det finns något som man kallar gravitation omkring och visste viktiga saker som ingen annan hade kommit på.
Forskaren som höll tätt
En annan forskare var så asocial att han kommunicerade med sin betjänt via skrivna lappar. En gång i veckan dinerade han på vetenskapliga sällskapets samlingar. Men det var inte bara att kila fram till honom och börja tjata, se. Han talade ju inte med någon människa.
För att få kontakt med denne fick man smyga sig fram och ställa sig med ryggen mot hans (inte för nära, banne mej, han flydde från alla mänskliga kontakter). Kanske med ett glas sherry i handen. Så fick man kasta ut ett intellektuellt uttalande i tomma luften och hoppas att det var tillräckligt coolt för snubben att besvara. Vilket han i sällsynta fall gjorde, dock då rätt ut i ingenting.
Bryson berättar också om hur hela engelska överklassen någon gång på 1800-talet blev besatta av stenar. Yes, rocks my dear. Att man och kvinna gav sig ur husen för att leta efter stenar som galningar. Varför visste de knappt själva.
Men på det sättet föddes geologin som vetenskap. Och till slut fick de också sådan styr på det att de inte själva (de som hade pengar alltså) behövde bygga museer och laboratorier hemma på förstubron.
Då tvingades akademikerna börja sälja sig själva och tänka på hur de betedde sig för att få jobb och forskningsanslag. Nästan som vanliga människor.
Men det är en annan femma.
Bara en grej till: köp, låna eller sno den här boken och sjukskriv er ett par veckor.
Läs den genast!
/Edgar Skribent
